Artikel i Kummin 1 2014

Text och bild: Ann-Katrin Store

 

Nåd att föra ut Frihetens  budskap

För 29 år sedan körde jag på en sandig gata i den lilla staden Fatick i mellersta Senegal. Jag var ny i staden och rätt osäker på hur man kör i sand. Eftermiddagen var het, gatan påminde mera om sandstrand än en gata i en länshuvudstad. På gatan ser jag en liten, ljushårig flicka vandra i sanden, med bestämda steg. Hon är på väg till barnträdgården efter att ha varit hemma för att äta under siestan. Hennes hem finns ca 150 meter från barnträdgården. Hon var inte ny, varken i staden eller landet. Hon hade levt hela sin barndom i detta afrikanska land i västra Afrika. Till landet kom hon 6 veckor gammal. Det gav henne svikt i stegen – hon var på allt sätt på sin mammas gata.

 

Flickan var Anna-Lena Särs och året 1985. Anna-Lenas familj höll på och avsluta sitt missionsarbete i Senegal, åtminstone trodde de det. I 10 år hade familjen bott i landet och arbetat inom serere-stammen med sjuk-och hälsovård och brunnsgrävning. Förutom allt annat, som att predika, undervisa och fostra barnen.
Anna-Lena berättar att hon har massor av minnen från de första barndomsåren. Alldeles speciellt ljud, som t.ex syrsornas spel och dofter. Och en klippt, fin gräsmatta, för alltid tankarna till Aldiana, det tyska hotellet i kuststaden Mbour, där missionärerna och barnen fick komma in gratis och simma i poolen. Omgivningen där var paradisisk för den som kom från de dammiga, sandiga kvarteren. Gräsmattor, anlagda med tysk precision, vackra blommor och rena toaletter.
– Och stjärnhimlen, tillägger hon nästan drömmande. Ljumt mörker och klar stjärnhimmel, det upplever vi sällan i Finland, där vi är så elektrifierade att det är svårt att uppfatta stjärnorna på grund av alla gatulampor och neonljus.

Efter 6 år i Finland reste Anna-Lenas föräldrar tillbaka till Senegal för en ny period. Året var 1991. Anna-Lena, då 13 år, flyttade med dem, bröderna blev kvar i Finland. Anna-Lena gick i den finska skolan, som då fanns, tillsammans med både svensk- och finskspråkiga klasskamrater.
Nu skall den ljushåriga unga kvinnan resa tillbaka till sitt barndoms land. Hon skall gå på samma sandiga gator som den gången, i likadan hetta.
– Reser du hem eller bort när du nu på nytt far till Senegal?
– Ja, det var en knepig fråga, skrattar Anna-Lena till svar. Det får jag allt ta reda på då jag kommer dit.
Guds tid
I början av 2013 meddelade den lutherska kyrkan i Senegal till Finska Missionssällskapet att de har behov av en person som kan komma och arbeta inom avdelningen för kristen fostran. En person söktes för att tillsammans med den ansvarige barn och ungdomsarbetaren Waly Thiaw och pastor Sedar Ndiaye, direktor för avdelningen, och deras team utveckla speciellt ungdomsarbetet och arbetet bland tonåringar. Kallelsen gick ut och flera personer anmälde sitt intresse. Anna-Lena är den som blev vald. När vi tillsammans med min man berättade för kyrkostyrelsen i Senegal att hon är den som kommer, svarade medlemmarna med kyrkans president i spetsen, artigt och vänligt
– ”Ok, det är bra”.
– Det är Asta och Göran Särs’ dotter, förklarade vi. De leenden som sprack upp i de nu glada ansiktena var underbara att se.
– Ja, men då blir det ju bra, sa delegaterna förtjusta. Anna-Lena har en historia i Senegal. Hon är känd genom sin familj. Det är viktigt i deras kultur. Hon kommer nog att bli känd för sitt eget arbete också, hon är en duktig ung kvinna i sina bästa år som kommer för att tjäna i en något yngre kyrka. Men det är en viktig detalj att hennes föräldrar varit med och lagt grunderna för kyrkan.
Anna-Lena berättar att hon länge haft en längtan att resa ut som missionär och att hon sökt olika vägar. För två år sen upplevde hon att Gud sa till henne, du skall vara hemma ännu två år, sen skall du bli missionär. Så då tjänsten blev ledig sökte hon den och valdes. Anna-Lena är teolog och har de senaste åren arbetat som religionslärare på högstadiet i Hagelstamska skolan i Grankulla. Uppgiften i Senegal passar Anna-Lena, hon berättar att hon tycker om ungdomar. Det är en bra utgångspunkt om man skall arbeta med dem.
Språkstudier
Under de kommande månaderna skall Anna-Lena studera franska i Vichy. Hon är ingen nybörjare, men vill förkovra sig i språket och grammatiken. I Senegal talar de flesta en god franska så det är livsnödvändigt att den som säger sig komma med ett viktigt budskap kan uttrycka sig väl. Under sommarens missionsfest som firas i Vasa blir hon missionärsvigd och i månadsskiftet juni-juli flyger hon till Senegal. Där väntar allra först studier i stamspråket serere.
På trettondagen besökte Anna-Lena Vasa svenska församling. På frågan om vad hon vill att församlingen skall be för svarade hon bl.a.: Be för klimatet i Senegal. Be att det skall regna bra. Om det regnar bra får senegaleserna mat och då mår både de och jag bra. Be också för mina föräldrar och familj som blir i Finland.
Anna-Lena kommer att medverka med bland annat bibelkolumner i Kummin under året, så kontakten med henne fortsätter också den vägen. - Jag funderar mycket på Bibeln och upplever att många lämnar bort Bibeln då det finns så många svåra frågor. Jag har en vision om att kunna ta upp kluriga frågor och försöka hitta poängen i texten.
Kumminläsarna får förena sig i förbönerna för Anna-Lena och hennes arbete och liv i Senegal.